"Jag tycker verkligen att det är bra att fjorton, arton eller tjugotvå spelare ska kunna jaga en och samma boll. Men varför skulle det parallellt och individuellt inte gå att leta ett stort antal kontroller i en skog? Det är något som övergår mitt visserligen synnerligen ringa förstånd". Läs krönikan här.
Ibland blir det fel. Så är det bara.
I mitt fall händer, och det ska omedelbart erkännas, i och för sig felaktigheterna klart mer frekvent för att bara kunna kategoriseras som ”ibland”.
Men ibland gör även dom-som-bestämmer fel. Så är det bara.
För jag hittar verkligen ingen annan vettig förklaring än en ”blev-fel-stämpling” på den absurda gränsdragningen som trätt i kraft när det handlar om vilka barn och ungdomar inom idrottsrörelsen som får tävla och spela matcher, och vilka som fortsatt inte får göra det.
I detta fall har det blivit såväl fel som fullkomligt ologiskt.
I slutet av april slogs det fast att idrottande barn och ungdomar en gång i veckan ska få ägna sig åt matchspel. Ett synnerligen välkommet besked, även om några län i princip omgående gick ut med att smittspridningen för tillfället inte medger denna öppning, vilket givetvis är helt korrekt. Att hålla nere smittspridningen är givetvis prioriterat allra högst i alla lägen.
Senare samma vecka aviserade dessutom regeringen att när smittspridningen så medger ska det öppnas upp för 500 åskådare sittande på anvisade läktarplatser, samt 150 deltagare i ett motionslopp (exempelvis en orienteringstävling). Även det ett välkommet besked, även om det är märkligt att det prioriteras högre att titta på idrott än att utöva detsamma.
Men senare kröp det fram att den där öppningen vad gäller idrottande för barn och unga inte gäller alla. För de grenar som använder sig av platser som även ”allmänheten” har tillgång till och som inte kan avgränsas gäller fortsatt regleringen på åtta personer. Det innebär att det inte skulle gå att arrangera en seglingstävling för barn på Östersjön och det innebär i orienteringens fall att en mindre tävling för några barn och ungdomar i ett avlägset skogsområde inte kan genomföras.
Nu kan jag givetvis ha missat något; men senaste gången jag gick förbi en fotbollsplan som används för barn- och ungdomsmatcher var den inte totalt frånskild hela det övriga samhället. Det fanns ingen terrarieliknande anordning runt planen. Utan det gick, som ”allmänhet” att traska i princip hela vägen fram till hörnflaggan om andan föll på.
Det har genom hela pandemin pratats om vikten av pricksäkra restriktioner, men just i detta fall har inte bara ”tian” i mitten av tavlan bommats. Pilen verkar ha hamnat någonstans långt ute i periferin.
För, jag tycker verkligen att det är bra att fjorton, arton eller tjugotvå spelare ska kunna jaga en och samma boll (i en sport där Tyskland vinner på straffar). Men varför skulle det parallellt och individuellt inte gå att leta ett stort antal kontroller i en skog? Det är något som övergår mitt visserligen synnerligen ringa förstånd.
Idrotten har och har haft det väldigt tufft under pandemin. LOK-stödssiffrorna (det vill säga det ekonomiska stöd som idrottsföreningarna får för den träningsverksamhet de har inriktat mot åldrarna 7-25 år) har minskat under det senaste året med sex miljoner deltagartillfällen.
För orienteringen hamnade tappet under 2020 på närmare 16 procent (eller 58 249 deltagartillfällen):
”Vår farhåga är att barn och ungdomar blir stillasittande. Och jag är orolig för att utvecklingen, med tanke på att de hårda restriktioner som fortsatt finns för oss som utomhusidrotter innebär att siffrorna kommer att vara lika illa eller ännu värre för 2021”, summerade förbundschef Susanne Söderholm.
Nu finns det en tydlig risk att de idrotter som nu fortsatt stoppas från att bedriva någon form av smittsäkrad tävlingsverksamhet kommer att tappa ännu fler deltagare. För jag har svårt att fatta hur man ska kunna förklara för den elvaåring som ena dagen får spela egen fotbollsmatch, för att på eftermiddagen kunna dra vidare till att sitta på läktaren på anvisade sittplatser bland 499 andra åskådare, bara ett dygn senare inte får ge sig ut i en skog för att leta sisådär tio rödvita skärmar.
”Fysisk aktivitet främjar en god hälsa. Det är viktigt att barn och unga har bra möjligheter att idrotta trots pandemin”, sa Johan Carlson, generaldirektör på FHM när de riktade lättnaderna presenterades.
Men då är det viktigt att inte ett stort antal idrotter exkluderas i denna möjlighet till hälsofrämjande aktiviteter. För det finns väldigt mycket forskning på att det där med fysisk aktivitet är något som i allra högsta grad bidrar till livskvalitet, och detta både på kort och på lång sikt.
Så se till att ändra på de här nya direktiven och behandla åtminstone de idrotter som bedrivs utomhus på samma sätt. Och det så fort det bara är möjligt.
Läs mer
